Ella är stora tjejens docka. Ett medlem av vår familj känns det som. Läk är allvar. Jag råkade ta ur henne av bilen här i veckan UTAN att ta loss hennes (lossas)bälte. En vardagskatastrof för en treåring.
Äntligen har jag kommit till skott och sytt lite kläder. Här en tröja och byxa. Det är jo inte så himla noga med passformen och det är ganska så skön sömnad! Båda tygerna är rester som har blivit över efter sömnad av favoritplagg här hemma. Roligt.
Tunika och byxa.
Och innan senaste resan till Norge sydde jag i hop denne resväskan till Ella. Jag stickade, sydde i hop den och valkade den i vintras. Den blev enorm, även efter 60 graders tvätt. Jag blev sur och den hamnade i en hög under diverse andra prylar. Så tog jag fram den igen, klippte upp den, halverade delarna och sydde i hop. Först hade jag tänkt göra det för hand, men jag är jo lat. Så jag sydde på min fina, elektroniska Pfaff. Det gick nästan hela vägen. Helt på sluttampen bröt hela pressarfotshållaren i hop. Så nu är den inlämnat tillsammans med den hoppstygnsoverlocken. Tur att jag kunde ta fram min gamla Elnita från 92 som klarar av det mesta. Varför tog jag inte den från början?
Jag sydde dit ett foder i jeanstyg och en liten kudde. Den är invigd och har bland annat flugit till min gamla pluggstad Trondheim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar