2 små nye venner

Barna leker en god del med dukker. Jeg henger på. Selv lekte jeg med dukker til jeg sikkert var 12-13 år. Dukkelek forandres over tiden og kan vokse med barna. Og jeg liker fortsatt dukker. Så når det ble interesse for smådukker her i vinter kom jeg på Karin Neuschutzs bøker om smådukker og lånte den (igjen) på biblioteket. Den er så vakker bare å bla i! To av hennes nyere bøker om å sy større dukker og en om myke dukker og dyr har jeg i bokhyllen. 

Mønsteret jeg til slutt brukte er det største dukkemønsteret fra boken "Mjuka dockor och djur". Klærne kommer også derfra. Finurlig søm for å vendsy dobble mini dukkeklær hvor mine små remser med Liberty stoff fra en London tur virkelig kom til sin rett! 

Dukkene er ca 12 cm høye, sydd i bomullstrikå, fylt med ull, ansiktet er brodert og håret er kamgarn, et ullgarn spesielt egnet for dukkehår, tynt og glatt, jeg hadde kjøpt det tidligere til dukkesøm. Og laaangt hår fikk det bli! 

Den rødhårede fikk det beste ansiktet, ikke helt fornøyd med brunettens. Kanskje jeg rett og slett skal sy det om. 

Hver dukke fikk en liten seng med sydd ullfylt madrass og et strikket teppe. 

Jeg koste meg glugg i hjel med dette prosjektet! Mottakerne har vært måtlig interessert i sine nye kompiser, det det vet man jo aldri, og det kan endre seg med tiden. 

En kompis

En kompis til en 4 åring. Sydd fra en 70 talls bok fra biblioteket, Krabater? Velour og fylt med ull. En skjerf fikk han også. 

UFOsøm

Jeg har syplaner, men forsøker også tømme ufokurven, jeg klippet til flere plagg i vinter som ikke ble sydd. Men i går fikk jeg sammen en velourbukse til storesøster. 

Nytt mønster, Minikreas smale bukser. Str 116. Mange varianter i mønsteret, blant annet formede knær som jeg ofte har lett etter. Disse fikk ribb nede, det fins også mønster for ribb oppe. Skulle egne seg fint till jeans. Som velourbukser, kanskje litt vide, men de kommer til å fungere! 

Som pynt ble det glitrende stjerner gjort av glitterpapir. Jeg leste om det på en eller annen blogg og bestilte, det kom uten bruksanvisning og jeg gjorde noen forsøk på å finne tilbake til hjemmesiden uten hell. Men så tenkte jeg i går at så mange muligheter kan det jo ikke finnes og med en liten bit matpapir ble det fine glitterstjerner. 

Velouren og ribben er fra Liandlo, for babyrosa, men nå er det oppbrukt. Den siste biten ble en dukkebukse. 

Vannkoppesøm

Vi er hjemme med vannkopper lillesøster og jeg. Mens hun raidet syrommet, håndvesken min og garnlagret, sydde jeg en sommerkjole til dukken Alma. Storesøster og jeg hadde sammen planlagt pynten, lommene og båndene. Mønsteret er fra Tusindfryds dukkebok, klippet med litt ekstra sømsmån. Rutete stoff fra S&S. Ble tatt godt i mot! 

Krabater og kamerater

To nye kamerater har flyttet in den siste uken. Begge er sydd fra boken Kalikå krabater som jeg har lånt på biblioteket. Det er ikke første gangen den boken har gjestet mitt syrom, at det skal koste så mye å sy noe "nytt". Hvert dyr tok 2-3 timer å sy! Men nå er de her!

Den i rosa velour fikk storesøster forrige uke, den var en del av prinsessekurven. Den babyrosa fargen og det rare snabelformede hode ble en herlig miks.

Lillesøster røde med bjørnehode ble litt mer tradisjonell kanskje, men de rutete ørene ble en søt detalj. Den fikk et strikket skjerf og da den ble overrakt i dag morges var ikke storesøster sen om å annonsere skjerfønske til sin kosedukke som hun kaller den (jeg kaller den han!). Så et lite dukkeskjerf på langs var det en trøtt fredagskveld kunne by på.

Sytid

Storesøster og jeg har sydd til dukken Alma sammen. Det er ikke så ofte jeg lar meg overtale til felles syaktivitet, men vi hadde jo såklart en veldig koselig stund.

Hun ville sy sjal til dukken. Som hun skulle ha rundt livet! Jeg oversatte det til forkle og vi fant stoffer, bånd og merker og fikk sammen et fint lite plagg.

Og så fikk jeg satt knapper i vesten som hadde ligget lenge og ventet på det. Luna doll sweater fra Ravelry. Jeg strikket noen ekstra runder på overdelen så den ble litt større. Rester av Cascade 220.

Litt mer fra julen

Alma flyttet til oss fra Smilerynker i Danmark til 3 års dagen for snart 2 år siden. Med fødselsattest og det hele. Og en skikkelig kompis er hun blitt!

Så til jul ble det litt nytt i garderoben. Mønster fra Tusinfryds dukkebok og stoffer fra Panduro. Så gøy med matchende stoffer og små detaljer som den applikerte stjernen på buksebenet og skråbåndet i halsen. Både buksen og blusen har strikk nederst for puffeffekt.

Vesken fikk litt mer hemslöjds stuk over seg. Sydd i vadmel med håndlaget knipplingdetalj og skulderrem. Alma fikk også en vest, Luna sweater, strikket på p 3.5 i Cascade, men den ble for trang for armene så nå holder jeg på med en ny. Men denne passet fint på kompisen Frida som er av den litt spinklere sorten.

Klærne var en fryd å sy! Jeg må sy mer dukkeklær!

Nytt liv

Til storesøsters andre jul sydde jeg en Waldorfdukke til henne. Den ble aldri noen riktig kompis og nå i førjulstiden foreslo jeg at den skulle gis videre til lillesøster.

Etter litt betenkningstid var svaret ja. Men hun måtte få nye klær!

Så det ble sydd bluse og korte posebukser fra Karin Neuschutz bok Sy mjuke dockor. Tygerna kommer fra Tilda/Panduro.

Den strikkede vesten er et mønster fra Ravelry, Luna sweater fra thesittingtree.net, et morsom lite top down prosjekt hvor jeg til og med kunne bruke noe fra garnlagret!

For at dukken skulle få mer appell gjorde jeg ansiktet litt mer markert, broderte større øyne og munn og la på litt rosa farge i kinnene. Små endringer som ga mye mere uttrykk!

Og jo, dukken ligger i vogna her og kjøres rundt og rundt. Selve kjøringen har mest interesse akkurat nå!

Ella

Ella är stora tjejens docka. Ett medlem av vår familj känns det som. Läk är allvar. Jag råkade ta ur henne av bilen här i veckan UTAN att ta loss hennes (lossas)bälte. En vardagskatastrof för en treåring. 

Äntligen har jag kommit till skott och sytt lite kläder. Här  en tröja och byxa. Det är jo inte så himla noga med passformen och det är ganska så skön sömnad! Båda tygerna är rester som har blivit över efter sömnad av favoritplagg här hemma. Roligt. 

Tunika och byxa.

Och innan senaste resan till Norge sydde jag i hop denne resväskan till Ella. Jag stickade, sydde i hop den och valkade den i vintras. Den blev enorm, även efter 60 graders tvätt. Jag blev sur och den hamnade i en hög under diverse andra prylar. Så tog jag fram den igen, klippte upp den, halverade delarna och sydde i hop. Först hade jag tänkt göra det för hand, men jag är jo lat. Så jag sydde på min fina, elektroniska Pfaff. Det gick nästan hela vägen. Helt på sluttampen bröt hela pressarfotshållaren i hop. Så nu är den inlämnat tillsammans med den hoppstygnsoverlocken. Tur att jag kunde ta fram min gamla Elnita från 92 som klarar av det mesta. Varför tog jag inte den från början?

Jag sydde dit ett foder i jeanstyg och en liten kudde. Den är invigd och har bland annat flugit till min gamla pluggstad Trondheim.

Ett klenodium

Den här docksängen blev köpt till min mormor då hon var liten. Den är över 100 år gammal! Fantastisk roligt att ha något så gammalt som fortfarande kan glädje små och stora. Jag lekte jättemycket med den då jag var liten. Den är i järn och då den nu skulle till en ny generation fick den en ansiktslyftning med blästring och ny målning. Like fin!

Jag har sytt överdrag till den nya madrassen av ett gammalt lakan. Kudden och täcket har fått ny vadd och nytt påslakan och örngott. Jag har sytt med fransk söm som enligt min mamma absolut är best till sänglinnen. Det är en dubbel raksöm. Först syr man avig mot avig, vänder om och klipper när sömsmånen och syr sedan en ny söm räta mot räta och så vänder man ut igen. Rolig liten detalj.

I sängen ligger Ola. Han har varit sambons kompis sedan 40 år tillbaks och även om ögat är sönder har han nu fått en ny kompis. Dom 40 år gamla kläderna var helt ruttna och gick sönder här om dagen så nu är det nog Olas tur att få en ny garderob.

Julklappen

Det här får sägas vara julklappen. Årets julklapp. Som åtminstone tog mest tid. En waldorfdocka till lilla tjejen.

Har länge velat sy en docka och provade lite med reskompisen i november.

Den här dockan är 36 cm hög. Sytt i en interlock från Panduro. Mönstret är från Waldorfbutiken var jag köpte ett dockpaket med mönster, tyg, garn till hår, nålar och brodergarn till ansikte. Gillade dock inte färgen på deras tyg och hittade ett på Panduro istället. Tror kanske det är det tyget som används på Tilda dockor.

Jag använde beskrivningen från Waldorfbutiken, men den var inte så utförlig så jag supplerade med flera av Karin Neuschütz böcker. Hon har skrivit flera böcker som jag har lånat på biblioteket och kom också med en ny bok om att sy dockor nu i höstas. I den senaste boken har hon bland annat utvecklat en ny metod för att forma huvudet med filtnål och många nya modeller.

Dockan ska vara mjuk, men också fast. Står den upp ska inte benen vika sig. Det gör att den måste stoppas rätt hårt. Ett ganska så svårt moment. Jag tror jag fyllde om båda ärmarna och benen minst en gång. Efter att huvudet och halsen är format med filtnål drar man över tubgas och sedan formas huvudet med tråd som bindas runt för att placera ögon och nacke.

Det var pillrigt att sy i hop kropp med huvud och ärmar. Det blev många stygn och inte särskilt snyggt med jag släppte det rätt snabbt. Ögon och mun markeras enbart med några stygn. Waldorfdockor ska ha neutrala ansiktsuttryck så barnet själv kan lägga in olika känslor i dockan.

Håret var en pers i sig. 4 kvällar gick åt. Först broderade jag ett grundhår med ullgarn. Sedan sydde jag öglor som jag klippte upp. Dockan ska gärna likna på barnet den sys till. Så då fick det bli kort, ljust hår.

Kläder blev sytt i hop snabbt. En enkel velourbralla och en liten tröja i en campanrest. Tjejen är inte så fokuserat på kläderna än, det kommer nog sedan.

En liten säng av en ask och av en gammal handduk blev det madrass, täcke och kudde. En gammal spets som min mamma kom med fick pryda täcket.

Och på julafton? "Docka"! Täcket och sängen är nog roligast än. En liten tomte från farfar fick också komma in under täcket..

En reskompis

I dag åker vi till Gran Canaria och med sig i handbagagen får E en liten resekompis. Jag har länge velat sy en mjuk docka av Waldorfmodell. Jag gillar det mjuka, fyllda med ull och det neutrala ansiktet. Helst ska dockan likna lite på barnet själva. Karin Neuschütz har skrivit flera böcker om att sy mjuka dockor och har precis kommit ut med en ny, Sy mjuka dockor. Flera av dom gamla har jag lånat på biblioteket.

Ville helst sy en stor docka, men bestämde mig för att börja med en enklare modell. Och det var bra. För det är tveklöst lite pilligt. Den här kallas en overalldocka. Kropp i velour och runda boller till händer och fötter i trikå. Rest velour från Onion, trikå och ull till fyll från Panduro. Ansiktet er broderat med moulinegarn.

Håret var en pers! Yllegarn, redgarn, från Waldorfbutiken. Jag har köpt en matrialsats därifrån för att sy en större docka, med mönster och beskrivning. I dom olika böckerna beskrivs det olika sätt att sy hår. 3 kvällar har jag hållit på! Jag ände upp med att sy fransar med maskin. Små garnbitar läggs på ett mönsterpapper och sedan syr man över garnet, 90 grader. Viker fransen och syr ett varv till. Då får man en frans som kan sys på huvudet i spiralform. På det sättet fick dockan båda hår som täckade hjässen och hår som var lös åt alla håll. Nöjd till att vara första gången.

Dockan har också fått en liten sovsäck, vaderad och med dragkedja. Jag hoppas dragkedjan ska vara underhållande på planet!